Så kom hon äntligen....

...lilla donnan som vi väntat så på, "Glenn" i 73:an!!! Grattis Madeleine och Magnus och lilla Selma som äntligen blivit storasyster! Vi får passa på att njuta av Er nu, innan ni flyttar, för då kommer vi trots allt inte ses lika ofta (som nu - typ varje dag!). Vi älskar Er och längtar redan efter Er, fast ni inte flyttat ännu....


Kram, kram


/Ylva

ZzzzzzZzzzzzzzzz......

...så var äntligen arbetsdagen över...!!! Momsveckorna är riktigt jobbiga....Nu ska jag byta tvätten, gå ut med hunden och dricka ett glas vatten sedan är det dags att "nanna kudde"...

God natt mina vänner....


Kram

/Ylva

Riksfeminister....!?

Alltså....vad är det på gång med kvinnorna i vårt land? Då pratar jag inte om oss vanliga härliga kvinnor som för det mesta är nöjda, men som tycker att det är jobbigt att andra har det lite sämre än oss själva.... utan jag pratar om dessa "riksfeminister" som tycker att det är så viktigt med jämställdheten att de stör sig på att lampan som blinkar vid övergångsstället är i form av en man....stackars dessa kvinnor, de är säkert ogifta, har inga barn eller vänner så de måste hitta något att klamra sig fast vid!!! Ok, jag tycker det är viktigt att man ska ha lika lön för lika arbete, dela på föräldraledigheten m.m. men om man tittar åt andra hållet...inte f-n skulle en av dessa riksfeminister sätta sig ner på knä för att byta däcket på bilen?! Nä det får stora starka karlar göra! Jag tycker att det går för långt när viktiga frågor hamnar i skymundan för några feministers nyckfulla tankar, för det är ju så det måste vara?!, eller? För inte skulle väl en "normal" människa i sina sinnesfulla bruk ens ägna en tanke på något som löjligt som att skyltar, eller i detta fall "herr gårman", skulle vara diskriminerande?! Jag blir rädd när jag ser vart det är på väg...Hur kan dessa kvinnor/feminister få så mycket utrymme?!

Hjälp!!!!!!!



/Ylva

Ensam är stark....

...är ett begrepp som jag tidigt i livet tog fasta på, se till att du klarar dig ensam så blir du aldrig beroende av någon! Detta kan tyckas märkligt då jag är beroende av att ha mina nära och kära i närheten för att lyckas och känna mig stark...men det handlar nog inte riktigt om det utan om det faktum att man inte ska låta sig trampas på av någon och att inte känna sig handfallen när man inte har sina nära och kära runtomkring. Jag kan tycka att det är grymt jobbigt om Henrik åker iväg (om så bara 24 timmar till Paris...!!!!) men det är den känslomässiga biten och jag vet ju att jag fixar det ändå...när det kommer till det andra som att byta däck på bilen, koppla elkablar,tapetsera, lägga golv, måla om hemma eller bygga nytt staket på framsidan har jag sett till att jag inte är helt främmande för verktyg, material och att få skit under naglarna...det kan ju faktiskt hända att man en dag står där ensam och bara har sig själv att lita till...då kan det vara bra att minnas att ensam faktiskt är stark...

Nu blev det lite mycket på en gång, men det är en tanke iallafall...


Kram

Ylva

Måndag....igen.....

Jag kommer aldrig ifrån det faktum att det jämt är måndag....och vips så är det fredag...hmm...vad gör jag för fel?

Efter en händelserik men ändå ganska lugn helg har jag kommit till insikt gällande mitt arbete... Jag kommer alltid att ha det stressig under två veckor varje månad...i resten av mitt "arbetsliv". Henrik, jag är ledsen, men du får stå ut.... Har också (efter 4 år som egen företagare) insett att jag aldrig mer kommer att kunna ta en sjukdag (jobbigt om man bryter benet eller så...!!). Men trots allt detta så älskar jag mitt arbete, jag fungerar inte om jag inte får jobba..det här med 4 veckors semester är överskattat...en vecka fixar jag sedan måste jag kolla mailen, posten på kontoret och lyssna av telefonsvararen... någon kan ju faktiskt behöva mig.... Haha, låter helt sjukt, men så ser min (vår) vardag ut...alla är lediga utom jag...!

Nåväl, jobb i all ära...jag älskar ändå när fredagen kommer och man får slappa lite (men bara lite).

Hur som haver, i fredags åt vi tacos och sedan gick jag hem till Elinor och tittade på idol, Martin och William gick hem till oss så det var jag Elinor, Meja och Ida (som kom lite senare på kvällen). Vi satt och segade oss igenom programmet och sen gick jag hem och hittade Henrik sovandes i soffan...såg så otroligt skönt ut att jag lade mig i den andra soffan och somnade jag med...så det kan bli! Lördagen hade egentligen fotbollsturnering med samling 08.30 på schemat...tur för oss att Hubbe vägrade gå ur sängen så vi fick sovmorgon hela högen (utom Elin som aldrig vill sova utan sitter i sin säng och sjunger all sköns visor för fulla muggar!). Jag åkte och jobbade vi 12-tiden och Henrik kom och hämtade mig kl. 15 för att vi skulle grilla med ett gäng från Henriks jobb...som lagom till att vi skulle handla avbokade kvällen...!!! Tack så myket.... Nu fick vi trevligt sällskap i alla fall i form av familjen Karlsson/Westin och familjen Viklund med vänner... Många barn och vuxna blev det...typ 8 vuxna och 7 barn..."värsta festen".... Riktigt trevligt var det i alla fall...tack alla ni som förgyller mitt liv (ni vet vilka ni är).

Söndagen bjöd på busväder och innebandy i massor och på kvällen satte jag igång med att sortera papper igen...."Heja Ylva friskt humör, det är det som susen gör...."

Nu ska jag gå och äta lunch med min kollega Anders...får se vad vi kan åstadkomma för smaklökarna idag....


Ha det gott,



/Ylva

2 månader har gått....

....sedan den fantastiska lördagen i början av Augusti när jag blev fru Näsman. Jag har befunnit mig i någon form av lyckorus sedan dess och kan inte riktigt sluta le vid tanken på min alldeles egna "man"...

Jag älskar dig.......

Vart tog veckan vägen?

Som sagt: Hur man än beter sig så kommer fredagen som en långtradare på väg mot frontalkrock....huj...

Har haft en relativt lugn vecka hittils, men nästa vecka går jag in i "dimman", dvs momsveckan och då kan man inte prata med mig, då är det bara jobb, jobb, jobb, jobb dygnet runt fram till den 13:e innan det lugnar sig igen...fast då är det dags för juni-boksluten...Kanske borde skaffa lite hjälp?!

Igår så började äntligen Greys Anatomy igen...som jag har väntat... Kärleksdravel på högsta nivå och man känner igen beteendet från högstadiet...gud vad de är bra på att göra serier i USA...Man fastnar och känner lite att man blir ett med skådespelarna, vet inte hur många gånger jag satt där förra året och grät i min ensamhet och försökte hålla känsloutbrotten i styr...(Henrik spelar nämligen innebandy på onsdagar så det är jag, en påse chips och Greys' på TVn...)

Nu ska jag göra klart det jag håller på med så jag kan gå hem någon gång idag....

Ha det gott,


/Ylva